Systrarna i sällskapslivet

Efter att de två äldsta systrarna dött vid 11 respektive 10 års ålder på grund av förhållandena vid den skola där även Charlotte och Emily gick, bestämde sig Patrick Brontë för att själv ge barnen skolundervisning i hemmet.  Det ledde till att barnen levde ett isolerat liv, där de endast studerade, läste och fantiserade och skrev om sina fantasivärldar Angria och Gondal. Man umgicks inte mycket med invånarna i Haworth och när barnen träffade andra barn hade de inte en aning om de lekar som alla de andra barnen kunde.

Arbetsrummet

Rummet där barnen studerade

Som vuxna blev de – kanske beroende på uppväxten – lindrigt sagt udda i sällskapslivet. Emily fick knappast någonsin ur sig mer än något enstavigt muttrande medan Charlotte ibland var tillräckligt ivrig för att tala med liv och lust – om vissa ämnen – men, innan hon lossade tungans band, brukade hon vrida sig i stolen så att ansiktet nästan doldes för den hon talade med.

Hur kunde dessa inbundna kvinnor med så liten erfarenhet av livet skriva så insiktsfulla böcker med så livfull dialog?!? Vad tror du?

 

Boken på väg

1 575 exemplar av Systrarna Brontës värld är nu på väg från Hong Kong till Hamburg på den här rysligt fula båten: Hong Kong Express av Hamburg. Den går in i Suezkanalen på lördag kväll.

Efter omlastning i Hamburg kommer containern till Gävle den 3 februari för vidare befordran till Stjärndistribution i Hofors – Sveriges näst största bokdistributör.

Säljstart blir ungefär den 15 februari. Då gäller det att bli av med så många exemplar som möjligt. Vi är tacksamma för delningar, gilla-tryck, länkningar och tar dessutom tacksamt emot förslag på hur vi ska marknadsföra och sälja boken.

Jubileumsår

Nu är det 2016 – 200 år sedan Charlotte Brontë föddes. Hon kommer att firas och uppmärksammas på många sätt över hela världen. Besöksrekordet på Brontë Parsonage Museum i Haworth kommer troligen att slås och kanske når man   100 000 besökare under 2016.

photocrop

Bilden ovan kan vara ett fotografi av henne från åren i Bryssel 1842-1844. Utseendet stämmer ganska väl med andra beskrivningar av henne: genomträngande blick, mittbena med dragning åt vänster, dålig hy, något sned mun, ett brett, kattliknande ansikte. Forskarna lär fortsätta att tvista om det verkligen är henne man ser på bilden …

Hon var mycket kortvuxen, bara ungefär 145 centimeter lång. Men på ett annat sätt ses hon som en gigant – en av den engelskspråkiga litteraturens största.

I ett brev från 1853 beskriver en som träffat henne som ”en liten, alldaglig, lantlig, gammal nucka med sjukligt utseende. Men vilken passion, vilken eld det brann i henne!”