Kategori: Professorn

Nu är julen snart slut! Ta sista chansen att rösta och vinna böcker!

På fredag är det Tjugonde Knut. Då är julen slut och då avslutar vi röstningen i tävlingen där man kan vinna böcker genom att rösta på vilket Charlotte Brontë-citat man tycker bäst om. Bland dem som röstar lottar vi ut våra översättningar av Villette, Professorn och Systrarna Brontës Värld. En vinst på tio röster, så chanserna att vinna är ganska stora. Hittills har vi fått in 46 röster så kanske blir det minst 5 vinster.

Citaten hittar du nedan, röstar gör du enklast genom att skicka ett mail till angria@telia.com eller kommentera det här inlägget.

  1. Jag tycker att livet är för kort för att man ska ägna det åt att odla fiendskap och räkna oförrätter.
  2. Inför er är jag varken man eller kvinna. Jag står framför er endast som författare. Det är den enda måttstock ni har rätt att mäta mig efter – den enda grundval jag accepterar för er bedömning.
  3. Jag är ingen fågel och jag är inte fångad i något nät. Jag är en fri människa med en självständig vilja, och nu använder jag den till att gå ifrån er.
  4. Det är allmänt känt att fördomar är svårast att utrota ur det hjärta vars jordmån aldrig har berikats med kunskap; de växer där, ostörda som ogräs bland sten.
  5. Det är inte våldet som bäst besegrar hat, och hämnden kan inte sona en oförrätt
  6. Lycka som inte delas kan knappast kallas lycka – den saknar smak.
  7. Att gråta är inte ett tecken på att man är svag. Ända sedan födseln har det alltid varit ett tecken på att man är vid liv.
  8. Kärleken är äkta – det mest äkta, det mest bestående, det ljuvligaste och ändå det bittraste vi upplever.
  9. Vänskap är inte en blomma som kan drivas fram som i ett växthus – sann vänskap är inte en planta som står i full blomning efter en natt och vissnar dagen därpå.
  10. Mitt hjärta sökte mäta djupet av sin lycka. Det lodade och lodade och fann den bottenlös.
  11. Om du inte älskar en annan levande själ, så kommer du aldrig att bli besviken.
  12. ”Gråt inte, miss Jane”, sade Bessie när hon hade slutat. Lika gärna kunde hon ha sagt åt brasan att inte brinna …

Målning av Charles Courtney Curran: A breezy day

Nyöversättningen av Professorn har kommit ut!

Vår översättning av Professorn har nu kommit ut på Modernista.

bronte_professorn_omslag_inb

Du kan köpa den hos din bokhandlare, på Bokus eller Adlibris

Den föräldralöse William Crimsworth vill slippa ett liv som kyrkoherde och tar anställning hos sin bror Edward. Där blir tillvaron svår, till slut outhärdlig. I stället börjar William ett nytt liv, i ett nytt land han inte förstår. Av egen kraft måste han skapa sig en plats i en värld full av falskhet och besvikelser.
Med Professorn ville Charlotte Brontë göra uppror mot dåtidens förväntningar. Här lade hon grunden för teman hon också utforskade i Jane Eyre och Villette. Romanen är en skildring av en människas kamp, men också av längtan och begär. Vid sidan av den städade Crimsworth finns mer färgstarka personer, som den demoniske Mr Hunsden och den gåtfulla Zoraïde Reuter. Det går också att skymta författaren själv, sedd utifrån.
En engelsk klassiker i översättning av Anna-Karin Malmström Ehrling och Per Ove Ehrling – den första svenska översättningen sedan 1858 – med ett nyskrivet förord av litteraturforskaren Thomas Sjösvärd.

Veckans Charlotte Brontë-citat

Målning av John Singer Sargent: The Pink Dress 

Hjälten i Professorn, William Crimsworth, tycker till om sin svägerska:

Jag betraktade hennes ögon och önskade att jag där kunde avläsa den intelligens jag inte kunde skönja i hennes ansikte eller höra i hennes konversation. De var glada och ganska små. Jag såg livlighet, fåfänga och koketteri i hennes blick. Men jag letade förgäves efter glimten av en själ. Vita halsar, karminröda läppar och kinder, glänsande lockigt hårsvall är inte tillräckligt för mig om det inte finns någon gnista som lever kvar efter att rosorna och liljorna vissnat och det glänsande håret blivit grått. I solsken, i goda tider är blommor vackra. Men hur många regniga dagar är det inte i livet – novembervädrets elände, när en mans hus och härd sannerligen skulle vara mycket kyligt utan det klara, värmande ljuset från ett intellekt.

Veckans Charlotte Brontë-citat

Målning av Frederick Childe Hassam: April (The Green Gown)

William Crimsworth reflekterar om sin tillkommande, Frances Henri:

Jag vet att hon inte är vad världen kallar vacker. Men det spelar ingen roll, det finns harmoni i hennes utseende och det tycker jag om; det bruna håret, de blå ögonen, kindernas friska färg, halsens blekhet – allt tilltalar mig. Sen uppskattar jag att hon är begåvad. Tanken på att gifta mig med en docka eller en dumbom har alltid varit motbjudande. Jag vet att en söt docka, en fager dumbom, skulle passa mycket bra under en smekmånad. Men när känslorna svalnat, hur hemskt vore det inte att då upptäcka att en klump av vax och trä lagts i min famn, att hålla ett fån i mina armar och veta att jag gjort henne till min like – nej, min avgud – att veta att jag måste tillbringa resten av mitt trista liv tillsammans med en varelse som inte skulle begripa vad jag sa eller uppskatta mina tankar eller förstå mina känslor

Ur vår översättning av Professorn, som går till tryck endera dagen.