Lucy Snowe reflekterar i Villette:
Jag förundrades mycket över det skarpsinne som servitörer och kammarjungfrur uppvisade när de anpassade bemötandet till gästen. Hur kunde all världens servitörer på värdshus och uppasserskor på skepp med ett ögonkast fastställa att till exempel jag var en person utan någon som helst social betydelse och inte nedtyngd av kontanter? De visste det tydligen. Det verkade ganska uppenbart att de alla efter ett snabbt överslag uppskattade mig till ungefär samma obetydliga värde. Detta faktum tycktes mig besynnerligt men slående. Jag kunde inte dölja för mig själv vad det tydde på men lyckades inte desto mindre hålla modet uppe ganska väl.