Lucy Snowe i Villette reflekterar dystert:
Jag tycker om att se blommor växa, men när de är plockade tilltalar de mig inte längre. Jag ser dem som rotlösa och förgängliga ting. Deras likhet med livet gör mig sorgsen. Jag ger aldrig blommor till dem jag älskar och jag vill aldrig ta emot några från dem som är mig kära.
Ur vår egen översättning av Villette