För att säga sanningen, kära läsare, finns det ingen fullkomlig skönhet, ingen fulländad behagfullhet, ingen sann förfining utan en lika fullkomlig, fulländad och sann styrka. Man kan lika gärna leta efter vackra blommor och saftiga frukter på ett förtorkat träd utan rötter, som efter bestående skönhet hos en svag och eftergiven karaktär.
Ur vår översättning av Villette
Målning av John Everett Millais: Health
Der där med styrka och svaghet är intressanta begrepp. Vad menar man med styrka? Jag tänker mig att mental/själslig styrka får man bara genom att känna sin mörka sida, sina svagheter. Man måste nog varit ”svag” /sårbar och utstått prövningar för att kunna veta det. Om man menar att man är sann mot sig själv, kan stå självständigt, kan vara stöd åt andra men också erkänna när man själv behöver stöd…då tänker jag mig att man är ”stark”. Men vem är jag säga att någon annan är svag? Det kanske är en prövning hen behöver gå igenom för att lära känna sina ”svagheter” för att sedan kunna bli ”stark”? På vilka grunder kan man bedöma någon annans karaktär? Och vem har rätt att göra det?