En mycket lyckad kväll! Drygt sextio trevliga och intresserade litteraturälskare kom och lyssnade på vårt föredrag om systrarna Brontë i går kväll! Fantastiskt!
Man kan förstå att litteraturkvällarna normalt drar så mycket publik – helt perfekta och professionella arrangemang!
Nu börjar snart höstens föreläsningar om systrarna Brontë! Så här långt är de här biblioteken inbokade:
Bollnäs, 11 september, 19:00
Sollefteå, 25 september, 19:00
Eskilstuna, 4 oktober, 18:00
Grums, 11 oktober, 18:00
Djursholm, 19 oktober, 19:00
Gävle, 25 oktober, 19:00
Arboga, 28 oktober, 11:30
Lidköping, 8 november, 18:30
Kumla, 28 november, 18:30
Kommer du och lyssnar kan du köpa Ann Dinsdales populärvetenskapliga bok Systrarna Brontës Värld för endast 120:-. Nätbokhandlarna tar 201:-!
Kommer du inte och lyssnar kan du köpa den direkt av oss för 160:- inklusive porto. Skicka i så fall ett mail till angria@telia.se
Målning av Lawrence Alma-Tadema Ask Me No More
Den 24 juni i fjol började vi översätta Charlotte Brontës Shirley. Nu är 525 sidor råöversatta och det är 85 sidor kvar. Den delen av arbetet blir nog klar i mitten av september. Sedan måste vi läsa igenom och lusa av den svenska texten två gånger, innan vi kan skicka den färdiga översättningen till förlaget. Därefter läggs boken in i Modernistas utgivningsschema. Gissningsvis kommer boken i bästa fall ut under hösten 2018, mer sannolikt under 2019. Tålamod är en dygd – också i det här gebitet.
Vad tycker vi om Shirley? Jo, det är en krävande ung dam. Språket är mer komplext än i Villette och Professorn. Sista tredjedelen skrevs under den åttamånadersperiod då hon förlorade alla sina tre kvarvarande syskon. Det märks både i språket och i att intrigen vandrar iväg åt många håll. Men Charlotte är inte desto mindre en fantastisk författare, med ett nästan osannolikt varierat och levande språk. Vi kommer att sakna henne när översättningen är klar! Och Shirley är sannerligen värd att stifta bekantskap med!!
Målning av John Everett Millais: Miss Eveleen Tennant
Några rader ur vår pågående översättning av Charlotte Brontës Shirley. Diktfragmentet har skrivits av Robert Burns.
Glädjen är som vallmons ängar,
Man blomman griper – dess kronblad faller
Ett smakprov ur vår pågående översättning av Charlotte Brontës Shirley: Hans hustru var en utmärkt kvinna: tålmodig, vänlig, väluppfostrad. Hon hade fått lära sig ett antal inskränkta åsikter, hade svältfötts på några fördomar: bara en handfull beska örter. Några svagheter, som fått ligga och dra tills deras naturliga smak skiljts ut och utan att några kryddor tillsatts vid tillredningen. Några förträffliga principer gräddade till en hård, bullig skorpa av svårsmält trångsynthet. Alltför foglig var hon för att klaga på den här dieten eller be om en brödsmula utöver den.
Texten från The Brontë Society. Akvarellen har Charlotte själv målat.
201 years ago Charlotte Brontë was born. Mary Taylor writes to Mrs Gaskell in 1856, remembering Charlotte from their time together in Roe Head.
’We thought her very ignorant, for she had never learnt grammar at all, and very little geography… She would confound us by knowing things that were out of range altogether. She was acquainted with most of the short pieces of poetry that we had to learn by heart: would tell us the authors, the poems they were taken from, and sometimes repeat a page or two, and tell us the plot… She used to draw much better, and more quickly, than anything we had seen before, and knew much about celebrated pictures and painters. Whenever an opportunity offered of examining a picture or cut of any kind, she went over it piecemeal, with her eyes close to the paper, looking so long that we used to ask her ’what she saw in it.’ She could always see plenty, and explained it very well. She made poetry and drawing at least exceedingly interesting to me; and then I got the habit, which I have yet, of referring mentally to her opinion on all matters of that kind..
National Theatres och Bristol Old Vics uppsättning av Jane Eyre turnerar nu i Storbritannien.
Den fantastiska bilden är hämtad från deras Facebooksida, som heter Jane Eyre UK tour.
31 March 1855, Arthur Bell Nicholls writes to Ellen, ’Our dear Charlotte is no more – She died last night of Exhaustion … We intend to bury her on Wednesday morn[in]g’. Ellen later recollected her subsequent visit to Haworth in a letter to George Smith the following year. She reported:
’her death chamber is in vivid remembrance … Her maid Martha brought me a tray full of evergreens & such flowers as she could procure to place on the lifeless form … what made the [task] impossible at first was the rushing recollection of the flowers I spread in her honour at her wedding breakfast & how she admired the disposal of the gathering brought by Martha from the village gardens – ’
Den 17 mars 1777 föddes Patrick Brontë, systrarna Brontës far, i Drumballyroney, County Down på Irland. Hans efternamn namn skrevs då omväxlande som ”Brunty”, ”Prunty” och ”Bruntee”. När han började i Cambridge bytte han namn från Brunty till det mer originella och imponerande Brontë. Kanske ville han ta efter sin hjälte Nelson, som 1799 blivit hertig av Brontë. Brontë är också det grekiska ordet för åska. Han använde olika accenter ovanför ”e” i sitt efternamn men när han började ge ut samlingar med poesi och prosa använde tryckeriet trema och det var den accenten som hans barn lade sig till med.
Så här sa han på sin ålders höst:
Hade jag räknats till världens lugna, stillsamma, sansade män skulle jag inte ha blivit som jag nu är och jag skulle sannolikt aldrig ha fått sådana barn som mina har varit.
Så här skrev Charlotte till väninnan Ellen Nussey för precis 187 år sedan:” On the matter of Henry Nussey’s proposal, 12 March 1839: ’Now my dear Ellen there were in this proposal some things that might have proved a strong temptation – I thought if I were to marry so, Ellen could live with me and how happy I should be. but again I asked myself two questions – Do I love Henry Nussey as much as a woman ought to love the man her husband? Am I the person best qualified to make him happy? – Alas Ellen my Conscience answered ’no’ to both these questions. I felt that though I esteemed Henry – though I had a kindly leaning towards him because he is an amiable – well-disposed man yet I had not, and never could have that intense attachment which would make me willing to die for him – and if ever I marry it must be in that light of adoration that I will regard my Husband ten to one I shall never have the chance again but n’importe. Moreover I was aware that Henry knew so little of me he could hardly be conscious to whom he was writing – why it would startle him to see me in my natural home-character he would think I was a wild, romantic enthusiast indeed – I could not sit all day long making a grave face before my husband – I would laugh and satirize and say whatever came into my head first – and if he were a clever man & loved me the whole world weighed in the balance against his smallest wish should be as light as air – ’
